Hallå Maria!
Att ha kontroll är rätt så häftigt även om socker lockar ibland, dock viker jag mig inte för stundens sug.
4 år är en bra stund, själv har jag knappt i tre månader men den dagen jag kan säga som du, fyra år, den kommer också 😉
Tack och lycka till själv!
Jag har aldrig varit överviktig och har bra karaktär, så det är inte det som varit mitt största problem.
Men att HELA tiden behöva ha kontroll på sig själv för att inte äta det man blir frestad av, och att HELA tiden tänka på mat och fika är oerhört påfrestande, men jag var ju aldrig mätt!
Dessutom hände det ibland att jag trots allt trillade dit och började äta det jag inte borde äta, och kunde inte sluta förrän godiset eller pepparkakorna & mjölken eller filet & myslien var slut, och jag mådde efteråt urdåligt både psykiskt och fysiskt.
Har idag snudd på noll-tolerans med kolhydrater för det drar igång suget och jag kan fortfarande inte sluta när jag väl börjat.
Nu för tiden har maten en väldigt ocentral roll i mitt liv, jag äter god fet lågkolhydratmat tills jag är mätt, och jag blir mest äcklad när jag t.ex. står i kassakön på ICA och ser allt godis…
Så jag har nog både blivit av med det ”kemiska” sockersuget, och även omprogrammerat min hjärna till att tycka att kolhydrater är ett gift :0)
Att ha kontrollen är en enorm utmaning samtidigt som man inte vill vara den som sticker ut för mycket.
Ett fint exempel var i torsdags på jobbet då det bjöds på ordentlig fika med frallor, lussekatter och pepparkakor vilket jag gärna hade tryckt i mig en en hel del av men jag tog så fint ett stort glass vatten, vad andra tänker när dom ser det vet jag inte men jag är glad över att jag inte föll för ‘grupptrycket’ 🙂
Äter man lchf är kolhydrater ett gift, jag är allergisk mot dom, jag blir fet och ohälsosam 😉
The life and times of Timmy 
Vad duktig du är som redan kommit så långt!
Jag har ätit lågkolhydratkost i 4 år (har varit sockeralkis…) och mår så bra när jag kontrollerar matintaget ist för att matintaget kontrollerar mig.
Lycka till med fortsättningen :0)
Hallå Maria!
Att ha kontroll är rätt så häftigt även om socker lockar ibland, dock viker jag mig inte för stundens sug.
4 år är en bra stund, själv har jag knappt i tre månader men den dagen jag kan säga som du, fyra år, den kommer också 😉
Tack och lycka till själv!
Jag har aldrig varit överviktig och har bra karaktär, så det är inte det som varit mitt största problem.
Men att HELA tiden behöva ha kontroll på sig själv för att inte äta det man blir frestad av, och att HELA tiden tänka på mat och fika är oerhört påfrestande, men jag var ju aldrig mätt!
Dessutom hände det ibland att jag trots allt trillade dit och började äta det jag inte borde äta, och kunde inte sluta förrän godiset eller pepparkakorna & mjölken eller filet & myslien var slut, och jag mådde efteråt urdåligt både psykiskt och fysiskt.
Har idag snudd på noll-tolerans med kolhydrater för det drar igång suget och jag kan fortfarande inte sluta när jag väl börjat.
Nu för tiden har maten en väldigt ocentral roll i mitt liv, jag äter god fet lågkolhydratmat tills jag är mätt, och jag blir mest äcklad när jag t.ex. står i kassakön på ICA och ser allt godis…
Så jag har nog både blivit av med det ”kemiska” sockersuget, och även omprogrammerat min hjärna till att tycka att kolhydrater är ett gift :0)
Att ha kontrollen är en enorm utmaning samtidigt som man inte vill vara den som sticker ut för mycket.
Ett fint exempel var i torsdags på jobbet då det bjöds på ordentlig fika med frallor, lussekatter och pepparkakor vilket jag gärna hade tryckt i mig en en hel del av men jag tog så fint ett stort glass vatten, vad andra tänker när dom ser det vet jag inte men jag är glad över att jag inte föll för ‘grupptrycket’ 🙂
Äter man lchf är kolhydrater ett gift, jag är allergisk mot dom, jag blir fet och ohälsosam 😉